GRIM

Det är inte mer än rätt att Grim, Gäverstads trotjänare nr 1, får en egen sida, vår världsberömda affisch-häst.

”Hästen och katten”, Pelle Wichmanns suveräna bild på Grim och vår katt Åskan, som han fotade på 80-talet, har publicerats otaliga gånger i tidningar och böcker.

Hur bilden kom till och hur man kan beställa affischer, läser man på
Pelles hemsida

Grim föddes -77 på Gibraltar (Grensholm), där vi bodde då. Hans mamma var mitt första islandssto Dekkja och hans pappa var Fylkir fra Flaga, som var en underbar isabellafärgad hingst, som importerades på 70-talet
Fylkir var en 2:a-klasshingst. Efter att han lämnat Island, hamnade hans avkommor i topp på landsmot, det ledde till att Tyskland lånade in Fylkir från Sverige 1983. Samma säsong var det meningen att han skulle betäcka hos oss på Gibraltar.
När han kom tillbaka var han tvungen att stå i karantän i 3 veckor , innan vi kunde släppa honom med våra ston, vilket gjorde att betäckningarna inte kom igång förrän i september.

Året därpå fick vi 8 Fylkirföl ( 8 halvsyskon till Grim och Fjalar, som var våra första Fylkirhästar). Samtliga ston fölade efter endast 10 månaders dräktighet. Fantastiskt hur naturen kan ordna till det!

Grim reds in och såldes, för att sedan köpas tillbaka ett antal år senare, då vi började med turridning.
Grim kastrerades på våren som 3-åring. Oavsett om han var ett hingstämne eller ej, så hade det aldrig gått att behålla honom som okastrerad.- Han var en riktig mördarhingst – andra hästar av hankön, skulle oskadliggöras till varje pris. Som vallack dämpades hans stridslystnad något, men inte tillräckligt för att han skulle kunna vistas i flock. Han har under sitt hittills 25-åriga liv inte kunnat vara i samma hage som flera vuxna individer. Vi har varit tvungna att hålla honom med egen hage och egen sällskapsdam hela tiden. Fler ston åt gången går inte heller.

Däremot är han jättesvag för unghästar, dom leker han med, dom får stå i hans mat och han säger inte ifrån, hur enerverande dom än blir.
Det har hänt att han har fått gå i unghingstflock som lekfarbror. När det har blivit för mycket av det goda, har han gått och gömt sig i ett buskage, där dom inte har kunnat se honom, för att få chans att pusta ut.
I bildserien kan ni se bilder från några blodiga slagsmål, som uppstått då han lyckats ta sig in till hästar som han uppfattat som rivaler.

Många har börjat sin ryttarkarriär på Grims rygg. Han är underbart snäll mot alla nybörjare och går så försiktigt han kan, för att dom inte ska ramla av - ibland lite för försiktigt. Kommer det däremot upp en van ryttare, vaknar snart den gamla tävlingshästen i honom och han blir jättesnygg och går utav bara attan.