Om duvorna förstått att hålla lite rent omkring sig så hade dom gärna fått bo kvar i ridhuset. Tyvärr ligger det inte i deras natur att flyga ut för att uträtta sina behov. Fjädrar och äggskal kan man väl stå ut med men duvskit.......det täcker allt, läktare, hindermatrial och allt som befinner sig undertill.
Många tafatta försök har gjorts under åren. Nu var dom 55 st. Det krävdes drastiska åtgärder. Den höga ventilerande nocken har varit ett perfekt duvinsläpp.

Igår onsdag mobiliserade vi med två st skyliftar 2 x 48 m starkt nät (samma röda vindnät som sitter på långsidorna) och dom bästa snickarna i hela Söderköping. Fredrik och Ante.
Helt lätt var det inte, misstänker att det finns två snickare med nackspärr idag

Dom allra flesta av fåglarna letade sig ut under arbetets gång. Men var mycket missnöjda med att inte kunna ta sig in igen. Dom ställde sig som soldater i jämna rader på husnockarna som om dom planerade en motattack.

En ensam spejare sändes ut för att undersöka vad som var fel med det vanliga insläppet.

När hela nocken var tätad fanns det fortfarande 8 fåglar kvar i ridhuset och ett 50-tal ovanpå taket husvilla och förvirrade.

Det visade sig vara en fullständigt omöjligt att fösa ut dom sista genom portarna. Dom flög från gavel till gavel till båda dom och vi var så trötta att vi fick ge upp för stunden.

Det positiva i kråksången var ju att vi då drog den slutsatsen att dom inte heller ville använda dörren för att flyga in, vilket gjorde att vi dan därpå, idag alltså, lämnade portarna vidöppna ett par timmar. Dett ledde till att några hittade ut och just nu tror jag att det bara är två kvar.

Vi gör ett nytt försök med dom i morgon.